Bröllopskyrkor i centrala Stockholm
Norrmalm

Klicka på kyrkans namn för länk till hemsida. Klicka på adressen för karta.

 

Adolf Fredriks kyrka
Holländargatan 1

Adolf Fredriks kyrka ligger på den plats som förr var Klara församlings fattigkyrkogård. Här uppfördes 1673-1674 ett träkapell, Sankt Olovs kapell. Sankt Olovs församling bildades, och snart behövdes en större kyrka till följd av befolkningstillväxten. Uppdraget att rita en ny kyrka gick 1767 till överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz. Den uppfördes 1768-1774, tornet 1776-1783. Kyrkan fick likadan planform som träkapellet, grekisk korsplan, och byggdes utanpå denna. Kapellet revs 1774. Den västra korsarmen, med orgelläktaren, är något längre än de övriga. Sakristian, med sin rundade form, är placerad bakom korväggen i östra korsarmen. Korsmitten täcks av ett kupolvalv, i exteriören en attika, krönt av en balustrad, och ett oktogonalt torn med lanternin. Väggarna är uppförda av putsat tegel, tornet har en stomme av trä. Fasaderna uppdelas genom pilastrar och listverk i klassicistisk stil. Huvudingången i väster inramas av joniska halvkolonnpar och kröns av en klassicerande tempelgavel. Tornets rika dekorationer är modellerade av J.B. Masreliez. Även i interiören uppdelas väggarna genom pilastrar och listverk. 1829 fick koret sin nuvarande sträckning, 1866-1867 byggdes läktare i norra och södra korsarmarna. 1957-1959 återfick kyrkorummet, som Agi Lindegren vid 1893-95-års restaurering försett med gips- ornamentik i nygustaviansk anda, sin mer ursprungliga, stramare karaktär. Julius Kronbergs kupolmålningar från 1899-1900 fick dock vara kvar. 1996-11-25 A. Hållén

Text från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister

S:ta Clara kyrka
Klara Västra Kyrkogata 20

Clara kyrka ligger vid Klara Västra Kyrkogata i Stockholms city. Kyrkogården, som i stort sett har samma sträckning som på 1600- talet, är nästan helt kringbyggd av modern bebyggelse. På kyrkogården finns en rad gravkor uppförda under 1700-talet, begravningskapellet är från 1889. På platsen grundlades under 1280-talet Sankta Klara nunnekloster och klosterkyrka. Gustav Vasa lät riva klostret och kyrkan 1527, två altarskåpsdörrar finns dock bevarade. Den nuvarande kyrkan lät uppföras av Johan III, som anlitade den holländske byggmästaren Henrik van Huwen, möjligtvis var även Willem Boy anlitad, i egenskap av kungens främste arkitekt. Kyrkan är uppförd av tegel. Den har latinsk korsplan, polygonal koravslutning och ett västtorn med spira. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av kryssvalv. Sakristior är vidbyggda öster och väster om norra korsarmen, trapphus är tillfogade till tvärskeppsgavlarna och polygonala tillbyggnader finns på båda sidor om tornet. Långhus med kor, tvärskepp och torn uppfördes 1572-1590. 1651 uppfördes den västra sakristian, påbyggd 1835. Södra korsarmens trapphus uppfördes 1726, sannolikt ritat av Göran Josuae Adelcantz. Kyrkan drabbades av en eldsvåda 1751, den återuppbyggdes följande år efter överintendent Carl Hårlemans ritningar, norra trapphuset tillkom och taket fick sin nuvarande form. Tornet och fasaderna fick nuvarande utseende vid Helgo Zettervalls restaurering 1884- 1886, då tillkom även tornutbyggnaderna. Interiören präglas idag av Agi Lindegrens restaurering 1906-1907. Olle Hjortzberg försåg valven med målningar. 1963-65-års restaurering var av mer teknisk art. 1996-11-29 A. Hållén

Text från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister

S:t Johannes kyrka
Kammakargatan/Johannesgatan

Sankt Johannes kyrka står på nästan samma plats som där S:t Johannes kapell stod, uppfört åren omkring 1650 på Brunkebergsåsen i centrala Stockholm och omgivet av den s. k. Brunkebergskyrkogården. Den nygotiska, basilikala Sankt Johannes med exteriör av rött, skånskt tegel ritades av arkitekten Carl Möller och uppfördes 1884-90 varvid kapellet revs men den gamla begravningsplatsen med många kända historiska personer behölls. S:t Johannes är orienterad i norr-söder med koret i norr och huvudingången i söder. När Möller gjorde upp ritningarna hade han den höggotiska Kölnerdomen i tankarna, och resultatet kan betecknas som en mindre katedral. Kyrkan är treskeppig med polygonal koravslutning, rudimentära korsarmar och ett högt, spetsigt torn i söder med huvudingång under en vimperg till vilken en hög fritrappa leder.De två apostlastatyerna kring portalerna är verk av skulptören Theodor Lundberg. Fönstrens glasmålningar, bl.a. de i södra rosettfönstret ovanför läktaren, är utförda av firmorna F X Zettler och Bayerische Hofglasmalerei i München. Samma sirliga, nygotiska utformning beträffande pelare och pilastrar präglar interiören med knippepelare huvudsakligen i rött med inslag av svart och guld och med högmurar klädda med tyskt,gult tegel. Valvmålningarna är utförda av arkitekten Agi Lindegren. Smidda korskrank avgränsar högkoret från sidokoren. Det västra kallas Birgittakoret och används som s.k. lillkyrka. Rummet intill, innanför portalen i anslutande korsarm, fungerar som sakristia. Den öppna bänkinredningen är ursprunglig, men placeringen har ändrats, bl.a. 1914 då mittgången upptogs och bänkar placerades i sidoskeppen, detta mot Möllers vilja. Kyrkan restaurerades 1914, 1929-30 och senast 1945-46, då det främst gällde interiören och ritningarna utfördes av arkitekten Erik Fant. De två rummen under läktaren, ett i varje hörna, tillkom i början av 1970-talet.

Text från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister

S:t Jakobs kyrka
Västra Trädgårdsgatan 2

Sankt Jacobs kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm kan räkna sin historia till 1300-talets början, då föregångaren Sankt Jacobs kapell anlades i det som var utkanten av Solna socken. Senare byggdes en tegelkyrka, vilken revs 1527. 1580 påbörjades upp förandet av nuvarande Sankt Jakobs kyrka på beordran av Johan III. Den rödputsade tegelkyrkan har ett formspråk som vittnar om både sengotik, renässans och barock. Långhuset har treskeppig plan, sex travéer långt, och smalare polygonalt kor. Valven är slagna i olika stjärnformer. Västentrén flankeras av två mindre, åttkantiga torn. Sakristian är vidbyggd i vinkeln mellan koret och norra sidoskeppet. Exteriören karaktäriseras främst av det fyrkantiga centraltornet med rundad huv och lanternin samt av de skulpterade sandstensportalerna. Speciellt bör sydportalen nämnas, daterad till 1644 och sannolikt ett verk av Markus eller Hans Hebel. Kyrkan byggdes i två etapper. Grunden lades under 1580-talet, då större delen av yttermurarna uppfördes. Den andra byggnadsperioden började först 1633; härmed påmurades yttermurar och västtorn, valven slogs, yttertaken uppfördes och kyrkan fick sina huggna portaler. 1643 stod kyrkan färdig att invigas. 1723 drabbades kyrkan, främst taket, av en eldsvåda. Nytt centraltorn, ritat av G.J. Adelcrantz, invigdes 1739. Kyrkans alla tornhuvar ritades av C. Hårleman. Långhuset utökades 1862 genom att de murar som avskilt långhus från sakristia och gravkor, i sidoskeppens främsta kvarter, avlägsnades. Ny sakristia hade redan tillfogats norr om koret omkring 1700. Koret förändrades drastiskt vid en restaurering 1892 93, då de ursprungliga, karaktäristiska kolossalfönstren förminskades till ungefär halv storlek. 1800-talet innebar även stora förändringar av interiören. Mycket av det sena 1800-talets åtgärder avlägsnades vid restaureringen 1933-1937, som fortfarande präglar kyrkorummet. Exteriören fick sitt utseende vid 1968-69-års restaurering, då 1700-talets färgsättning återskapades. 1999 AHL

Text från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister