S:t Johannes kyrka
Kammakargatan/Johannesgatan

Sankt Johannes kyrka står på nästan samma plats som där S:t Johannes kapell stod, uppfört åren omkring 1650 på Brunkebergsåsen i centrala Stockholm och omgivet av den s. k. Brunkebergskyrkogården. Den nygotiska, basilikala Sankt Johannes med exteriör av rött, skånskt tegel ritades av arkitekten Carl Möller och uppfördes 1884-90 varvid kapellet revs men den gamla begravningsplatsen med många kända historiska personer behölls. S:t Johannes är orienterad i norr-söder med koret i norr och huvudingången i söder. När Möller gjorde upp ritningarna hade han den höggotiska Kölnerdomen i tankarna, och resultatet kan betecknas som en mindre katedral. Kyrkan är treskeppig med polygonal koravslutning, rudimentära korsarmar och ett högt, spetsigt torn i söder med huvudingång under en vimperg till vilken en hög fritrappa leder.De två apostlastatyerna kring portalerna är verk av skulptören Theodor Lundberg. Fönstrens glasmålningar, bl.a. de i södra rosettfönstret ovanför läktaren, är utförda av firmorna F X Zettler och Bayerische Hofglasmalerei i München. Samma sirliga, nygotiska utformning beträffande pelare och pilastrar präglar interiören med knippepelare huvudsakligen i rött med inslag av svart och guld och med högmurar klädda med tyskt,gult tegel. Valvmålningarna är utförda av arkitekten Agi Lindegren. Smidda korskrank avgränsar högkoret från sidokoren. Det västra kallas Birgittakoret och används som s.k. lillkyrka. Rummet intill, innanför portalen i anslutande korsarm, fungerar som sakristia. Den öppna bänkinredningen är ursprunglig, men placeringen har ändrats, bl.a. 1914 då mittgången upptogs och bänkar placerades i sidoskeppen, detta mot Möllers vilja. Kyrkan restaurerades 1914, 1929-30 och senast 1945-46, då det främst gällde interiören och ritningarna utfördes av arkitekten Erik Fant. De två rummen under läktaren, ett i varje hörna, tillkom i början av 1970-talet.

Text från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister