Bröllopskyrkor i centrala Stockholm
Södermalm

Klicka på kyrkans namn för länk till hemsida. Klicka på adressen för karta.

 

Katarina Kyrka
Högbergsgatan 13


Katarina kyrka är en kyrkobyggnad vid Högbergsgatan 13 på östra Södermalm i Stockholm. Den är församlingskyrka i Katarina församling i Stockholms stift. Den stod klar första gången 1695 men har sedan dess drabbats av två bränder. Efter den senaste branden 1990 återinvigdes kyrkan 1995. Kyrkan har fått sitt namn efter prinsessan Katarina, Karl X Gustavs mor. Katarina kyrka syns längs hela Drottninggatan och är från sin höga placering ett viktigt inslag i Stockholms stadsbild. Den är en av 43 kyrkor i Stockholms stad som skyddas av kulturmiljölagen.

Sofia Kyrka
Vitabergsparken


Kyrkan ritades av arkitekten Gustaf Hermansson efter en arkitekttävling 1899 och uppfördes i rhenländsk övergångsromanik. Bygget inleddes år 1902 på den högsta punkten av Vita bergen, 46 meter över havet. Grundstenen lades den 15 maj 1903 av kung Oscar II. Fyra år senare invigdes kyrkan, som är uppkallad efter Oscar II:s gemål Sofia.

Allhelgonakyrkan
Helgalunden

Allhelgonakyrkan i parken Helgalunden är ritad av arkitekten Joel Norborg och byggd 1918. Parken omges av stadsbebyggelse i huvudsak från 1920-talet. Kyrkan är av svarttjärat trä och avser att med sin historiserande blandstil likna en svensk landskyrka från 1700-talet. Det enskeppiga långhuset är klätt med fjällpanel och har bastanta strävor utmed långväggarna. I norr ansluter sig det smalare, rakt avslutade koret. Glasmålningarna i det höga fönstret har utförts efter ritningar av Filip Månsson. I söder står ett kraftigt torn, klätt med lockpanel. Spiran uppges vara från 1700-talet. Huvudingången är anbragt i tornets södra vägg. Den ena av två de båda låga utbyggnaderna på ömse sidor om koret fungerarade ursprungligen som sakristia. Långhuset täcks av ett klöverbladsformat tak, koret är tunnvälvt. Kyrkans tak och väggar pryds av Filip Månssons målningar. Vid en restaurering 1961 tillkom läktarunderbyggnaden med utrymmen för ny sakristia och en brudkammare.

Maria Magdalena Kyrka
Bellmansgatan 13-17

Maria Magdalena kyrka ligger vid Hornsgatan på Södermalm, nära slussen. Kyrkogården upptar idag ett rektangulärt kvarter. Södra och östra sidan avgränsas av gravkammarlängor, begravningskapellet ritades av Israel Wahlman 1929. Här uppfördes vid mitten av 1300- talet Capella Sancta Maria Magdalena, som till stora delar revs av Gustav Vasa 1527. Johan III lät bygga ny kyrka på de raserade murarna. Nuvarande kyrka är uppförd av tegel. Planen är latinskt korsformig, ovanligt breda korsarmar, västtorn och polygonalt kor. I vinklarna mellan långhus och tvärskepp finns sakristieutbyggnader, numera även skrudkammare, kapprum etc. Exteriören karaktäriseras av tvärskeppsgavlarnas barockfasader och tornets åttkantiga lanternin. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av rundbågiga kryssvalv. Rester av det medeltida kapellet återfinns i mittskeppets västra vägg, som är skev i förhållande till övriga långhuset. Även tornet härstammar från den medeltida kyrkan och uppfördes omkring 1430. Senast 1588 påbörjades byggandet av den nya korskyrkan. 1625 var den klar att använda, då hade arbetet varit avbrutet under cirka 30 år. Långhuset förlängdes med det polygonala koret 1657-1659. De breda korsarmarna fick kyrkan omkring 1680, arkitekt N. Tessin d.ä., samtidigt uppfördes de södra sakristieutbyggnaderna. Efter Tessins död 1681 tog hans son N. Tessin d.y. över, västportalen uppsatt 1716 är hans verk. Efter en eldsvåda 1759 restaurerades kyrkan av C.J. Cronstedt, som höjde tvärskeppet en våning, ritade ny inredning och tillfogade de norra sakristiorna. Den nuvarande tornhuven uppfördes 1824 efter C.F. Sundwalls ritning. Kyrkan har, både exteriört och interiört, behållit sin karaktär trots stora restaureringar. Både Cronstedt på 1760-talet och I. Wahlman på 1920-talet underordnade sig Tessins arkitekturspråk. 1996-12-02 A. Hållén

Högalidskyrkan
Högalids Kyrkväg


Högalidskyrkan reser sig högst uppe i Högalidsparken med vid utsikt över staden. Ritningarna är utförda av arkitekten Ivar Tengbom och kyrkan uppfördes 1916-23. Den monumentala, mörkröda tegelbygggnaden i nationalromantisk stil liknar till det yttre en basilika under sadeltak med lägre snedtak utefter långmurarna lägre sidopartier och är orienterad i öster-väster. Det smalare, rakt avslutade korpartiet flankeras av höga torn. Norra tornets bottenvåning inrymmer ett dopkapell. Sydtornets första övervåning fungerar som sakristia och rummet ovanför som samlingssal för kyrkoråd o.dyl. Västfasaden domineras av ett högt, smalt fönster med glasmålningar av Oskar Brandtberg och av de tre huvudportalerna med skulpturala granitomfattningar. De leder mot vapenhuset med bjälktak av trä, målat av Filip Månsson. Han har även utfört några dekorativa fresker i kyrkorummet. Det höga kryssvävda långhuset har kraftiga, invändiga strävpelare som bildar nischer utmed långsidorna. Nischerna förbinds med varandra genom rundbågiga passager och härigenom bildas låga sidogångar. En hög triumfbåge markerar övergången till koravslutningen, som är täckt med stjärnvalv. Huvudparten av kyrkans inredning är ritad av Tengbom själv. En rad framstående konstnärer förutom Filip Månsson har medverkat vid dess dekorativa utsmyckning.: bland vilka kan nämnas Olle Hjortzberg som utfört fresken vid dopkapellets ingång och Gunnar Torhamn, som främst målat freskerna i dess inre. Sakristians takmålningar är verk av Einar Forseth, mästare även till guldmosaikerna i det treskeppiga utrymmet under koret, byggt som gravkor men senare ombyggt till gravkapell av Anders Tengbom. Efter Tengboms ritningar byggdes 1939 utmed kyrkans nordmur ett öppet columbarium med pelare. Dess konkava östmur visar en stor fresk från 1942 av Arvid Fougstedt. Columbariet utvidgades mot norr 1959 med en likaledes öppen urnlund.

Erstakyrkan
Erstagatan 1

Ersta kyrka/kapell som tillhör Ersta diakonissanstalt på Södra bergen med vid utsikt över Stockholm stod färdig 1872 efter ritningar av arkitekten Per Ulrik Stenhammar. Den åttkantiga centralkyrkan av putsat tegel i nygotisk stil har dekorativ takfris och utvändiga strävpelare. På tältaket står en spira. Huvudingången i västmuren, mitt emot koret, är utformad som en spetsgavel. Centralkyrkotanken betonas interiört av ett stort, högt stjärnvalv. Murarna kantas av läktare, vilande på träpelare. Några av dem är tjockare och bidrar till att bära upp valvet. Altaret står något framför östra läktaren. De smala läktarutrymmena täcks av kryssvalv. Interiören erhöll mycket av sin nuvarande prägel vid en restaurering 1968-69 under ledning av C-H Bergman. Förutom fr. a. färgsättning omfattade arbetet rivning av bänkinredningen som ersattes av lösa stolsrader. En glasmålning av Lars Rolf insattes i rosettfönstret vid altaret. Den äldre sakristian under östra läktarpartiet revs. Istället uppfördes en absidial utbyggnad i sydost, utvidgad 1985-86 under ledning av arkitekterna Hidemark & Månsson.